Välkommen Lennon

Äntligen är lille Lennon här. Trots att han kom 3 dagar före beräknat så kändes det som om jag gått över minst 2 veckor. Vi var ju lite inställda på att han skulle vara några veckor tidig men såhär i efterhand är det väldigt skönt att han väntade så länge. Allt flyter på så mycket bättre denna gång och han är mycket starkare och piggare än Milo var när han föddes.
 
Om vi tar det från början så vaknade jag strax före kl. 5 den 2 maj och kände en molande värk i magen. Jag förstod direkt att det var på gång men eftersom inte vattnet hade gått tänkte jag att det nog inte var så bråttom. Nästa värk kom ganska snabbt efter och med mycket större intensitet. Jag ringde mormor och gratulerade henne på födelsedagen men hon förstod ganska snabbt att något var på gång då klockan just passerat 5. Vi  begav oss mot förlossningen och hoppades att barnen inte skulle vakna innan mormor och morfar dök upp. Precis när jag ringde på klockan till förlossningen gick vattnet. Precis som på film kom allt verkligen på en och samma gång. Kristoffer parkerade bilen och sprang tillbaka, när han kom in var allt i full gång och enligt journalen var vi inskrivna 05.40 och Lennon föddes 05.49. Mormor skickade ett sms 05.51 att de var på plats hemma hos oss, tur att vi inte väntade på dem.
 
Det gick med andra ord otroligt snabbt och vi är så tacksamma att vi hann in i tid. Vi har båda varit väldigt nervösa för hur denna berättelse skulle sluta så vi kunde verkligen pusta ut efteråt och bara njuta.
 
Efter den traditionella frukosten flyttades vi upp till BB och det blev en lång förmiddag. Det kändes som att vi skulle kunna åka hem direkt men vi hade i förväg bestämt att jag skulle stanna minst en natt för att se att allt verkligen är ok. Vi ringde Meya vid 10 tiden och när hon fick höra att bebisen kommit var hon så frustrerad över att hon inte fått träffa honom ännu. Vi försökte förklara att det var väldigt nyss han kom ut från magen men det var ganska lönlöst. Kristoffer åkte hem efter lunch och återvände någon timme senare med Meya och Milo. Meya var eld och lågor över sin lillebror och ville genast hålla honom i knät. Hon sjöng för honom och klappade om och om igen. Milo däremot vände helt ryggen mot mig trots att jag bara varit borta några timmar. Han förstod att något inte stod rätt till. Han mjuknade upp lite på slutet men han har blivit rejält pappig nu.
 
Lennon sköter sig galant och är mycket lugn och harmonisk. Efter lunch på lördagen checkade vi ut från BB och hämtades av resten av familjen.
 
Stolt 3-barns pappa
 
 Finaste Lennon
 
 Ser ganska nöjd och stolt ut va...
 
 Alla goda ting är tre
 
 Lillkillen som helt plötsligt blev stor
 
 Första badet är spännande

Kommentarer
Postat av: Ylva Månsson

Så fina foton! Ser fram emot att träffa er och få se Lennon. Meya och Milo växer för var gång jag ser dem! Kram till er alla

2014-05-07 @ 08:14:48
Postat av: Grannen Nina

Så fina barn!!!

2014-05-08 @ 18:48:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0