Tahe

Just nu är Meya och Milo hemma i förebyggande syfte. Det går nämligen vattkoppor på förskolan. Läste på 1177 att spädbarn ofta har ett mycket bra skydd och knappt alls drabbas eller drabbas väldigt lindrigt av sjukdomen men när jag ringde dem tyckte de att vi skulle vara försiktiga då de kan bli rejält dåliga. Sagt och gjort.

 

Snart är lille Lennon hela fyra veckor. Det har gått snabbt samtidigt som det känns som en evighet sen jag var gravid, snacka om att glömma fort.

 

Här är han i alla fall, det lilla underverket.

Älskar verkligen maj månad. Grönskan, vädret, att sommaren är på ingång och allt kul som händer runtom. Marknader, gårdsfest på förskolan, helgdagar mm.

 

I år får vi dessutom lite extra mycket besök då det är många som vill välkomna Lennon. Det tycker vi är jätteroligt.

 

I fredags var vi på extra vägning med Lennon då han inte ökat i vikt som han ska. Men med lite tillägg efter vissa mål så hade han nu ökat 220 g på tre dagar, så skönt. Han var nu uppe i 3 540 g, alltså nästan födelsevikten. Längden visade på hela 53 cm.

 

Milo dreglar som aldrig förr, så fort han koncentrerar sig lite extra rinner det massor av dregel. Vet inte om det är ännu fler tänder på G men inget han har ont av i alla fall. Han är just nu inne i en väldigt charmig, kramig, omtänksam fas och ger oss många skratt varje dag.

 

I fredags började Kristoffer jobba igen och jag fick känna på 3-barnsvardagen på egen hand. Eller inte riktigt för vi mötte upp mormor i Huskvarna för att gå på marknad. Vi hade bestämt att ses kl. 10 och 10.00 passerade jag rondellen i Huskvarna. Inte illa va?

 

Vi tänkte att det blir väl någon timme på marknaden men inte förrän kl. 16, alltså 6 timmar senare, lämnade vi Huskvarna. Det var en underbar dag och lagom varmt så vi strosade runt, åkte karuseller, åt korv med bröd samt kokostoppar, ammade och lekte lite i parken osv. 

 

 

På lördagen var det dags för fotboll (bollibompa) på Åsavallen. Meya tyckte som vanligt det var jättekul med hinderbana och skjuta på mål. Eftersom hon är med i den största gruppen i år var det även lite lagspel på slutet. Då tappade hon intresset och passade boll med Milo istället. Däremot har hon pratat mycket om att spela fotboll efter detta så vi får se om hon är med och spelar nästa gång. 

 

Söndagen innebar som vanligt dans, bara en gång kvar för terminen och sen är det uppvisning. Ska bli så spännande att se då jag inte varit med någon gång under våren. På eftermiddagen kom våra goa vänner Hanna, Jens, Victor och Vilma. Vi grillade älgburgare med diverse tillbehör och barnen hade jättekul tillsammans. Tyvärr var ju vädret inte så roligt, till skillnad från lördagen, så det blev innelek. Men de var lika glada för det. Milo blev väldigt snorig och hes under eftermiddagen men är mycket bättre idag.

 

Idag har jag i alla fall varit själv med alla tre. Vi tog oss faktiskt ner till Tabergs centrum för att hämta ett paket. Lennon i vagnen, Milo på ståbrädan och Meya på kick biken. Det gick hur bra som helst så vi firade med lite glass för att Meya skulle orka upp för alla backarna igen. 

 

I morgon blir det nya utmaningar när Meya och Milo ska äta frukost hemma och vara på förskolan 8.30 men det ska väl gå det med. Sen är det dags för BVC, hoppas hoppas Lennon har ökat lite i vikt nu.

 

Jag är så glad att vi tog tillfället i akt och beställde en nyfödd/familjefotografering av min vän Sofia.

 

Det är såklart svårt att välja några bilder att visa er men här kommer ett axplock i alla fall.

 

Vi får många dagar tillsammans hemma eftersom vi lämnade BB redan andra dagen. Kristoffers första 10 dagar brukar ju till hälften spenderas där. Lennon är dessutom världens snällaste bebis, äter, sover och bajsar. Däremellan ligger han och kikar lite men gör inte speciellt mycket väsen av sig. Det är nästan så man får påminna sig om att han är där ibland. 

 

Desto mer plats tar de andra två. Det gäller att hitta på lite aktiviteter för annars blir de lätt galna här inne. Däremot är det väldigt roligt att få så mycket tid med barnen nu. Milo pratar och pratar och vi förstår en hel del av det han säger. Han har lärt sig gå ner för trappan och utvecklats massor under den senaste veckan. Meya har nu blivit så stor att hon får ta kick biken runt området och kolla om det finns någon att leka med på lekplatsen. Ibland tar hon med någon hem och ibland går hon hem till någon kompis på området. Det är verkligen guld värt att bo så här och det märks att hon gillar lite fria tyglar. Än så länge sköter hon det galant.

 

Lite av det vi hittat på. 

 

I måndags var jag och Lennon på Ryhov för läkarkontroll och utskrivning från BB hemvården. Allt såg bra ut, han hade gått ner nästan max i vikt men just denna dag hade mjölken kommit igång ordentligt så det ska nog inte vara någon fara. 

 

I tisdags var det bubbelbad för Meya och Milo och på kvällen hade vi besök av Micke, Katarina, Amanda och Kim.

 I onsdags sorterade jag bebiskläder och på eftermiddagen åkte vi till Gränna och fikade med gammelfarmor och åt kvällsmat hos mormor och morfar. Lennon trivs redan där vilket syns tydligt på slapparstilen nedan.

Mormor och morfar kom och besökte sitt 6:e barnbarn på söndagen. Milo såg till att morfar inte gosade alltför mycket med Lennon för han har ju varit morfars kille från dag ett.

 

Mormor hade bakat den traditionella 0 års kakan och Lennon uppvaktades med finfina kläder.

 

Äntligen är lille Lennon här. Trots att han kom 3 dagar före beräknat så kändes det som om jag gått över minst 2 veckor. Vi var ju lite inställda på att han skulle vara några veckor tidig men såhär i efterhand är det väldigt skönt att han väntade så länge. Allt flyter på så mycket bättre denna gång och han är mycket starkare och piggare än Milo var när han föddes.

 

Om vi tar det från början så vaknade jag strax före kl. 5 den 2 maj och kände en molande värk i magen. Jag förstod direkt att det var på gång men eftersom inte vattnet hade gått tänkte jag att det nog inte var så bråttom. Nästa värk kom ganska snabbt efter och med mycket större intensitet. Jag ringde mormor och gratulerade henne på födelsedagen men hon förstod ganska snabbt att något var på gång då klockan just passerat 5. Vi  begav oss mot förlossningen och hoppades att barnen inte skulle vakna innan mormor och morfar dök upp. Precis när jag ringde på klockan till förlossningen gick vattnet. Precis som på film kom allt verkligen på en och samma gång. Kristoffer parkerade bilen och sprang tillbaka, när han kom in var allt i full gång och enligt journalen var vi inskrivna 05.40 och Lennon föddes 05.49. Mormor skickade ett sms 05.51 att de var på plats hemma hos oss, tur att vi inte väntade på dem.

 

Det gick med andra ord otroligt snabbt och vi är så tacksamma att vi hann in i tid. Vi har båda varit väldigt nervösa för hur denna berättelse skulle sluta så vi kunde verkligen pusta ut efteråt och bara njuta.

 

Efter den traditionella frukosten flyttades vi upp till BB och det blev en lång förmiddag. Det kändes som att vi skulle kunna åka hem direkt men vi hade i förväg bestämt att jag skulle stanna minst en natt för att se att allt verkligen är ok. Vi ringde Meya vid 10 tiden och när hon fick höra att bebisen kommit var hon så frustrerad över att hon inte fått träffa honom ännu. Vi försökte förklara att det var väldigt nyss han kom ut från magen men det var ganska lönlöst. Kristoffer åkte hem efter lunch och återvände någon timme senare med Meya och Milo. Meya var eld och lågor över sin lillebror och ville genast hålla honom i knät. Hon sjöng för honom och klappade om och om igen. Milo däremot vände helt ryggen mot mig trots att jag bara varit borta några timmar. Han förstod att något inte stod rätt till. Han mjuknade upp lite på slutet men han har blivit rejält pappig nu.

 

Lennon sköter sig galant och är mycket lugn och harmonisk. Efter lunch på lördagen checkade vi ut från BB och hämtades av resten av familjen.