Tahe

Idag bjöd vi in mormor till babysimmet. Hon blev jätteglad över att få vara med och se hur det är. Alla fördomar om otäcka dyk suddades ut och hon fick se hur de njöt av allt de fick vara med om. Tror de flesta tänker lite så om babysim, även jag.

 

Milo har blivit jätteduktig och när jag ger kommandot "nu kommer det vatten" blundar han och förbereder sig för dyket. Så häftigt.

 

Vi passade på att ta lite bilder denna gång.

 

Otroligt men sant, vår lilla bebis är idag 5 månader gammal. Det märks att han börjar bli stor kille för han sover mindre och vill vara med hela tiden.

 

Helgen blev inte riktigt som planerad. Vi skulle ha åkt till Göteborg torsdag till söndag och gått på Baby Barn mässan på fredagen. Tyvärr var lilla Nikki sjuk hela veckan och vi hoppades in i det sista att hon skulle bli bra. Nu mår hon i alla fall bättre, skönt. Göteborg finns ju kvar och vi har minst två planerade resor dit i vår.

 

Idag har det varit en riktig Meya-dag. Morgonen startade såklart med Latino dans med pappa. När de kom hem berättade Meya att hon varit olydig och sprungit ifrån pappa. Hon är väldigt medveten om när hon är olydig men har så svårt att hålla sig ifrån det. Duktig på att säga förlåt i alla fall.

 

På eftermiddagen gick vi på teaterföreställning på Spira med vännerna Alicia och Caroline. Mamma Mu och kråkan spelades och det var så bra, underhållning både för vuxna och barn. Alicia och Meya satt som små ljus under hela föreställningen och efteråt passade de på att bekanta sig lite närmare med karaktärerna. Vi avslutade en mysig söndagseftermiddag med en god fika på Kaffe Paus. Det får bli fler gånger.

 

Sista sportlovsdagen spenderades på Rosenlundsbadet och det var faktiskt inte alls mycket folk. Milo går ju på babysim men förutom det var det premiär för badhuset.

 

Milo somnade lagom till fikapausen i sitt babyskydd.

 

Meya badade som en galning i två timmar innan hon däckade i bilen hem. Men roligt hade vi allihop.

 

Efter middagen idag satte sig Meya i soffan för att kolla lite på iPaden. Hon har ju haft den sedan hon var 2 år och växlar själv mellan att titta på film, spela spel, ta bilder osv. Men idag sa hon att hon skulle ringa till mormor och morfar. 

 

Ring ring...

 

Morfar svarar, Meya har själv gått in på Skype och mycket riktigt ringt upp dem. 

 

Hon kollar mycket på engelska, tyska och spanska klipp på YouTube och titt som tätt hör man nya engelska ord från henne. Lagom är bäst men shit vad de lär sig mycket ändå.

Magrutor känns väl lite passé. Såhär ska en riktigt välgödd karl se ut!

 

Vår stora tjej har det alltid varit fart och fläkt i. Får alltid höra "hon är ju inte blyg i alla fall" vilket man såklart blir stolt och glad över att höra. Men det finns en liten nackdel... Meya blir inte skrämd över att komma ifrån sitt vuxna sällskap, man måste därför ha stenkoll på vart hon är hela tiden. Det hade jag tydligen inte igår...

 

Efter ett supermysigt kalas hos kompisen Alva skulle vi förbi Ica Maxi för att köpa lite gott till kvällen och lördagsgodis. Meya var trött och sockerspeedad men ville såklart med in i affären. Kristoffer och Milo stannade i bilen. Jag tittade efter dammsugspåsar och efter en kort, kort stund tittade jag efter Meya som var spårlöst försvunnen. Självklart var det precis där genvägen till kassorna finns så jag visste inte om hon tagit den vägen eller den rakt fram. Jag visste inte heller om hon gömt sig bakom en hylla precis i närheten, det är mycket kurragömmalekar hemma nu. 

 

Vad gör man? Började leta i närheten såklart men utan resultat. Gick ganska direkt och bad om hjälp då för att hon inte skulle hinna för långt eller springa ut ur butiken eller nåt. Lyckad man känner sig som mamma när de ropar i mikrofonen "Elin har tappat bort sin 3 åriga dotter Meya". Öh nej HON sprang ifrån mig faktiskt, men det kunde jag såklart inte säga. Ganska snabbt fick jag ett samtal och Meya var på väg till informationsdisken med en personal. Om hon var ledsen... NOP! Det blev inget lördagsgodis för hennes del i alla fall.

 

Kanske är det ökat behov av uppmärksamhet nu när lillebror tar mycket tid men vi försöker verkligen att ge henne det. Milo sover ju ändå mycket och är ganska nöjd med att roa sig själv. Idag har Meya och Kristoffer varit på dans igen, söndagmornarna är bara deras och det känns bra.

 

Jag har i alla fall förstått att jag inte är den enda som tappat bort mitt barn i affären, känns faktiskt ganska skönt att höra.

Nu kan vi inte längre lägga Milo på en plats och räkna med att han ligger kvar när man kommer tillbaka. När han ligger på mage lägger han ner huvudet och ålar sig framåt med hjälp av benen. Han vrider sig också och försöker rulla över från rygg till mage.

 

Vi har även nått den mindre roliga fasen när han lärt sig ta ut nappen men inte stoppa in den igen. Dessutom tar han ut den när han egentligen vill ha den i munnen. Ingen bra kombination...