Julen 2009

På julaftons morgon kom Katarina och Niklas förbi på lite frukost. Sedan bar det iväg till Gränna för att träffa mormor och morfar.

I år blev det en annorlunda jul med två barn och då kom ju givetvis tomten på besök också. Det var så mysigt att vi kunde träffas hela familjen och jag är otroligt tacksam till Meya som lydde och kom ut lite tidigare. Det hade inte varit kul att missa allt.

Kusinen Olivia tyckte tomten var väldigt snäll och kunde inte sluta pussa på honom.

Meya fick för första gången träffa moster, morbror, kusinen och gammelfarmor.




































Julgran

I år har vi slått på stort med riktig julgran minsann. Det går åt extra mycket vatten eftersom granen och katten verkar dela vattenskål. Nästa år har vi två busar som leker med kulorna i nedre delen av granen...



Denna klänningen hade mamma när hon var liten...


GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!


Presenter

Måste ju visa de fina presenterna jag fått med:

Vagga som man sover gudomligt i från mormor och morfar


Stickad mössa från mormor och en jättefin body från faster Katarina, Micke, Amanda och Kim


VÄLKOMMEN VÅR MEYA ESTERI ANDERSSON

Lördagen 12/12/09 kl. 9.32 kom hon! 50 cm och 3170 g, född 10 dagar för tidigt. Hon är heeelt underbar.

Förlossningen gick undan kan man säga. Jag väckte Kristoffer 7.30 och 8.22 var vi inne på Ryhov och en timme och tio minuter senare låg hon på min mage. Desto längre tog det att bli utskriven från BB, en hel vecka låg vi inne. Första dygnen ville hon inte äta och sen hade vi lite problem att få henne att amma, trots alla rutinerade barnmorskors knep.

På onsdagen sa de att jag kunde åka hem under torsdagen så där stod jag med färdigpackade väskor och halvägs hemma i tankarna. Då visade det sig att hon hade streptokocker i urinen och fick börja på en antibiotika kur. Vi fick även göra ultraljud för att se att njurarna var ok vilket de var. Ingen hemfärd i alla fall utan på fredagen skulle jag få åka. Det skulle bara göras en vägning vilket visade att hon gått ner 60 g sedan dagen innan, alltså ingen hemfärd den dagen heller. På lördagen vågade jag inget hoppas men allt gick vägen till slut och vi fick äntligen komma hem.

Hon är nog världens snällaste bebis, skriker knappt aldrig och sover som en stock så vi får ställa klockan för att hon ska äta på natten.

Här kommer lite godbitar i form av bilder:

Hej pappa






RSS 2.0