Förlåt
Bild från Google.se
Häromkvällen var Meya riktigt olydig och jag sa till henne att säga förlåt till mamma. Nej det tänkte hon inte göra. Jag och Kristoffer skulle äta middag, Meya hade ätit lite tidigare, men skulle få en yoggi. Jag påminde henne om att säga förlåt men icke. Yoggin åkte in i kylen igen och inget förlåt kom.
Lite senare ville hon ha en macka men jag hade bestämt mig för att få ur henne ett förlåt då jag tycker det är viktigt att man kan be om förlåtelse. "Ingen macka förrän du säger förlåt..." Klockan gick och tillslut fick jag gå och lägga henne utan välling och med mycket protest. Jag förklarade gång på gång att hon skulle säga förlåt och då skulle allt bli bra igen och hon skulle få sin välling. Inget förlåt...
Tillslut satt vi i dunklet i hennes rum och tittade varandra i ögonen under 10 minuter under total tystnad. Jag väntade in henne och tillslut började hon fjäska och klappa mig på armen och kinden. "Jag klappar dig lite mamma". Förklarade igen att jag var jätteledsen och ville att hon skulle be om förlåtelse. Två timmar efter incidenten kom det minsann ett litet ynkligt "flåt".
Envis unge, envisare mamma!
Nästan så man ångrade att man gett sig in i det hela men dumt att dra sig ur, hoppas det går lättare nästa gång.
Ha, ha, haaaaaaaa.Det kan du ha.Äpplet faller inte långt från trädet.Du var minsann likadan när du var liten så fordra inte för mycket av henne.
Kram mamma och pappa
Hihi tur du är envis med Elin ;)
Jag hade nog inte heller gett mig på den fronten.
Det är viktigt att dem lär sig rätt och fel och att man ska kunna säga förlåt som sagt.
Hoppas allt är bra
Kram
