VÄLKOMMEN VÅR MEYA ESTERI ANDERSSON
Lördagen 12/12/09 kl. 9.32 kom hon! 50 cm och 3170 g, född 10 dagar för tidigt. Hon är heeelt underbar.
Förlossningen gick undan kan man säga. Jag väckte Kristoffer 7.30 och 8.22 var vi inne på Ryhov och en timme och tio minuter senare låg hon på min mage. Desto längre tog det att bli utskriven från BB, en hel vecka låg vi inne. Första dygnen ville hon inte äta och sen hade vi lite problem att få henne att amma, trots alla rutinerade barnmorskors knep.
På onsdagen sa de att jag kunde åka hem under torsdagen så där stod jag med färdigpackade väskor och halvägs hemma i tankarna. Då visade det sig att hon hade streptokocker i urinen och fick börja på en antibiotika kur. Vi fick även göra ultraljud för att se att njurarna var ok vilket de var. Ingen hemfärd i alla fall utan på fredagen skulle jag få åka. Det skulle bara göras en vägning vilket visade att hon gått ner 60 g sedan dagen innan, alltså ingen hemfärd den dagen heller. På lördagen vågade jag inget hoppas men allt gick vägen till slut och vi fick äntligen komma hem.
Hon är nog världens snällaste bebis, skriker knappt aldrig och sover som en stock så vi får ställa klockan för att hon ska äta på natten.
Här kommer lite godbitar i form av bilder:
Förlossningen gick undan kan man säga. Jag väckte Kristoffer 7.30 och 8.22 var vi inne på Ryhov och en timme och tio minuter senare låg hon på min mage. Desto längre tog det att bli utskriven från BB, en hel vecka låg vi inne. Första dygnen ville hon inte äta och sen hade vi lite problem att få henne att amma, trots alla rutinerade barnmorskors knep.
På onsdagen sa de att jag kunde åka hem under torsdagen så där stod jag med färdigpackade väskor och halvägs hemma i tankarna. Då visade det sig att hon hade streptokocker i urinen och fick börja på en antibiotika kur. Vi fick även göra ultraljud för att se att njurarna var ok vilket de var. Ingen hemfärd i alla fall utan på fredagen skulle jag få åka. Det skulle bara göras en vägning vilket visade att hon gått ner 60 g sedan dagen innan, alltså ingen hemfärd den dagen heller. På lördagen vågade jag inget hoppas men allt gick vägen till slut och vi fick äntligen komma hem.
Hon är nog världens snällaste bebis, skriker knappt aldrig och sover som en stock så vi får ställa klockan för att hon ska äta på natten.
Här kommer lite godbitar i form av bilder:
Kommentarer
Trackback
